Logopeden i skolan - Johanna Kristensson, Kärnhuset i Halmstad

En blogg om språk-, läs- och skrivsvårigheter, och digitala lärverktyg

  1. Den senaste tiden har det debatterats flitigt både i traditionella och sociala medier kring användandet av assisterande teknik vid dyslexi (talsyntes, rättstavningsprogram, tal/ljudböcker mm) i undervisning och i olika provsituationer. Detta till följd av den dom i Örebro tingsrättsom slog fast att en elev som inte fick använda sina hjälpmedel (talsyntes) vid nationella proven i svenska i åk 6 hade diskriminerats. I ett liknande fall (tidigare i år, i en annan kommun) dömde däremot rätten till kommunens fördel.
    Både positiva och negativa röster har höjts kring utfallet. Själv är jag väldigt positiv till att frågan lyfts och att man faktiskt konstaterat att det ÄR diskriminering,. Eleven kunde faktiskt inte visa hur bra hen förstod ett textinnehåll, pga. avkodningssvårigheter. En elev som troligtvis kunde ha visat ypperliga kunskaper  kring textinnehållet. Om det funnits möjligheter. Detta pga. att man faktiskt mäter både avkodningsförmåga och förståelse av texten kombinerat. Men samtidigt kan jag tycka det är märkligt att en enskild kommun döms bara för att man har följt de övergripande anvisningarna som Skolverket gått ut med. Vad händer i alla Sveriges andra 289 kommuner där saken inte drivs vidare? Hur blir det med en likvärdig skola då?

    Assisterade teknik. Varför?

    Jag är en förespråkare för assisterande teknik i så många sammanhang. Jag ser skillnaden som tekniken kan göra för många elever, såväl som vuxna. Däremot får användandet av assisterande teknik inte hamna i att "nu behöver vi inte lära eleverna läsa länge". För att bli en bra läsare krävs träning. Ingvar Lundberg brukade prata om minst 5000 timmar. För elever med dyslexi, dvs. en ofta medfödd svårighet i att avkoda ord, behövs än MER strukturerad träning av utbildade lärare. Denna träning måste komma tidigt! Helst från höstterminen i åk 1. För redan då (och ofta ännu tidigare) kan man se om en elev kommer att utveckla mer specifika läs- och skrivsvårigheter. Elever med stora avkodningssvårigheter behöver emellertid lägga ner otroligt mycket mer tid och mer energi än för dom där avkodningen kommer lätt. Det är mycket frustration och kämpande och många tappar sugen och självförtroende tidigt och orkar eller hinner helt enkelt inte med skola och fritid om de aldrig får använda assisterande teknik. Därför behövs assisterande teknik!

    Kompensation och lästräning går hand i hand

    Ingen lärare vill beröva någon elev möjligheten att lära sig läsa med ögonen. Men å andra sidan tror att jag att kompensation och lästräning går hand i hand. Vi måste värna om språket och förståelsen så att alla får tillgång till och kan utveckla språket. Det finns personer med mycket stora avkodningssvårigheter/dyslexi som har ett helt fantastiskt språk och ordförråd till följd av att de har blivit lästa för i tidig ålder och för att de har tillåtits använda ljud/talböcker samt talsyntes både i undervisning och i vardagen. Detta är personer som kan dra slutsatser kring en text, resonera kring den även om de inte kan läsa den på ett helt ändamålsenligt sätt med ögonen. MEN vi har också elever som inte kommer från läsande hem vare sig det finns lässvårighet eller ej. Ja, de måste givetvis fortsätta intensiv träning av sin avkodning, men ska heller inte begränsas av den ifall den är bristfällig.

    Torbjörn Lundgren får ge replik

    Min styrelseledamotskollega i Dyslexiföreningen (som även representerar Dyslexiförbundet) Torbjörn Lundgren uttryckte sitt perspektiv härom dagen i ett Facebook-inlägg som ett svar på denna intervju. Torbjörn har själv dyslexi och är författare till flera böcker:

    "Om man har dyslexi, vilket jag har, och som jag i vuxen ålder fick reda på att båda mina föräldrar hade, så kan jag bara säga att du, Sara Bruun har fel. Själv är jag författare, min mor var speciallärare och utbildade lärare, min far var redaktör. Min mor berättade när hon var 80 år fyllda att hon fortfarande läste sakta, kastade om bokstäver, m.m. Min far läste också sakta, precis som jag gör.
    Förutsättningen för att få en god läsförståelse är som du vet att man har ett bra ordförråd och vana vid skriven text. Det får man genom att konsumera mycket text. (Sug på det! Att konsumera skriven text kan man också göra med öronen!).
    Jag har på Libers förlag gett ut en serie böcker med bra, ganska krävande skönlitterära texter, från Tusen och en natt till Stephen King. Serien kallas En ingång till. (Se mer om den på www.tolgren.com) Vi testade texterna i klasser på gymnasienivå och komvux. Alla hade läs- och skrivsvårigheter. I en och samma klass varierade tiden eleverna behövde för att läsa en och samma text från 10 minuter till en timma!
    Tänk dig själv att det för dig skulle ta sex gånger längre tid att läsa en text, än vad det tar för de flesta i din klass. Multiplicera det med antalet dagar i veckan, antalet veckor om året och antalet år man som elev tvingas gå i skolan.
    Hur mycket text har man möjlighet att konsumera om man har en låg läshastighet? En avkodningssvårighet som i sig inte har med läsförståelsen att göra, utan bara med förmågan att koppla det grafiskt formade tecknet/ordet till ljudet, som tecknet symboliserar.
    Genom att lyssna på text, vilket jag fick möjlighet att göra först som vuxen, när jag i fjorton år jobbade som nattportier och hade den tid jag behövde, kunde jag med talböcker på band, som egentligen var avsedda för blinda och synskadade, lyssna igenom Balzacs verk, Dostojevskijs, Ivar Lo Johansons, Moa Martinssons och allt som kom i min väg. Därmed fick jag ett språk och det ordförråd jag aldrig - på grund av min låga läshastighet - hade kunnat tillgodogöra mig. Min förmåga att avkoda hade krävt allt och lämnade inget över åt förståelsen. Jag fick genom att lyssna till verken också känslan för grammatiken, rytmen och känskan i skriftspråket, som jag tidigare inte nått fram till. Men som jag idag har stor hjälp av i mitt skrivande som både är skönlitterärt och facktext.
    Idag lyssnar jag ibland, men jag läser mest på traditionellt sätt. Jag hade troligen aldrig blivit läsare, än mindre författare, om jag inte funnit vägen via talboken.
    Jag har också, under de 35 år jag besökt skolor och talat om detta, stött på många som har samma erfarenheter. Och alla har varit fruktansvärt frustrerade över att de inte blivit accepterade helt och fullt, utan mest med en klapp på huvudet. ”Vad duktig du är”.
    Att lyssna till litteratur, står inte i motsättning till att läsa med ögonen. Min självupplevda erfarenhet är att det för många kan vara en förutsättning för att över huvud taget bli en läsare. Hjälp dem då! Stötta dem! Låt dem hitta sin väg till innehållet i texten.
    Men med utgångspunkt från min egen dyslexi och de erfarenheter jag har genom alla jag träffat, är jag fruktansvärt trött på myndighetspersoner (skolverket när det gäller nationella proven), lärare och skolpolitiker, som inte med inlevelse vill lyssna på oss som kan förklara hur det är, utan istället håller sig till teorier, som inte baseras på vår verklighet. (Det gäller naturligtvis långtifrån alla lärare, tjänstemän eller politiker, men tillräckligt många för att sänka elever och vuxna med dyslexi.)
    Du får ursäkta den hårda tonen, men för mig, mina barn och barnbarn och alla i vår situation, blir det bara för mycket med profession som vill stöpa alla i en och samma form. Som inte vill lyssna till den kompetens vi själva har när det gäller läsning, skrivning och kunskapande.
    Ps: Läs vad forskningen säger om detta. Här en gedigen men lättillgänglig sammanställning: https://www.sprakforskning.se/forskningsblogg…/…/27/laslovet"

  2. I vår, den 11 maj, kommer Tony Attwood och föreläser en heldag kring "kognitiva förmågor vid autism och flickor/kvinnor med autism". Dagen tar bl.a. upp frågor kring:

    • Hur förstår vi kognitionen hos personer med autism?
    • Hur kan vi stödja och hjälpa? Strategier mm.
    • Hur identifierar vi flickor/kvinnor med autism?
    • Hur hjälper vi och stödjer flickor/kvinnor med autism?

    Målgruppen för konferensen är alla som möter personer med autism med normalbegåvning. Detta är t.ex. personal inom förskola/skola, BUP, behandlingshem. Anhöriga och personer med autism har rabatterat pris. 

    Tony Attwood har över 25 års erfarenhet av att arbeta med personer med austimspektrumtillstånd. Hans bok "Den kompletta guiden till Aspebergers syndrom" har sålts i över 400.000 exemplar världen över. 

    Gunilla Gerland kommer att introducera Tony Attwood. Jag vill även slå ett slag för hennes bok "En riktig människa" som jag läste för över 20 år sedan, då jag själv arbetade med barn med autism. Boken var en riktig ögonöppnare och gjorde det så mycket enklare att förstå de olika hinder som personer med AST möter dagligen. 

    Anmälan till konferensen görs via denna länk.


  3. På en Chromebook kan du aktivera tillgänglighetsverktyg som diktering och enkel textuppläsning. Här tänkte jag visa hur du kan aktivera detta stöd via dina inställningar. Du får både lite skriftliga instruktioner, men om du skrollar längst ner på sidan hittar du också en instruktionsfilm som visar hur både diktering och textuppläsning fungerar på en Chromebook.

    Gör så här

    1. Klicka på Systemmeny-knappen längst ner till höger på din Chromebook. Klicka därefter på Inställningar.


    2. Klicka på Avancerat och skrolla längst ner till Tillgänglighet. Aktivera tillgänglighetsfunktionen i systemmenyn.

    3. Under Hantera tillgänglighetsfunktioner kan du ställa in och ladda ner Chromes svenska röst (och andra språk) för textuppläsning.

    4. Aktivera nu diktering och textuppläsning via den nya tillgänglighetsknappen i Systemmenyn.



     Instruktionsfilm



  4. Många har säkert provat olika skannerpennor genom åren och använt dessa till elever som haft svårt att läsa tryckt text. Det kan t.ex. röra sig om lästal i matematiken eller uppgifter på prov. 

    Det har nu kommit in två nya skannerpennor på den svenska marknaden från C-Pen. C-Pen innehåller numera kamerateknik samt avancerad OCR som omedelbart fångar och bearbetar din skannade text. Pennorna är nu också helt befriade från sladdar och fungerar alltså trådlöst. ExamReader och C-Pen Connect fungerar lite olika och har olika pris, men själva inskanningen görs på samma sätt. I Sverige är det Oribi som säljer pennorna både till skolor och företag såväl som till privatpersoner. 

    Längst ner i inlägget finns en liten film som visar hur skanningen går till med båda pennorna. 

    ExamReader

    ExamReader har inbyggd talsyntes på åtta olika språk (bl.a. svenska och engelska). Du kan med andra ord skanna in ett ord eller en hel rad och få texten uppläst direkt i pennan. Texten visas i den lilla displayen på pennan. Du kan själv välja om uppläsningen ska starta direkt efter att du har skannat en mening eller om du vill starta uppläsningen själv efter att du har skannat ett par meningar. Denna skannerpenna lämpar sig särskilt bra vid prov där inte datorer av något slag får användas. 

    ExamReader har ingång för hörlurar (som ingår), så du behöver inte störa någon under själva uppläsningen. Skanningen fungerar lika bra om du är högerhänt som vänsterhänt. ExamReader kostar 2600 kr + moms. 

    C-Pen Connect

    Med C-Pen Connect skannar du in din text i appen med samma namn. Appen laddas ner från App Store eller Google Play och fungerar således både med iPhone, iPad, Android-enheter och Chromebooks. Du kopplar pennan till appen med bluethooth. Efter att du har skannat din text kan du välja att få den uppläst med enhetens inbyggda talsyntes. Du kan skanna text på upp till elva olika språk (svenska också givetvis). 

    I appen går det efter inskanningen att dela och kopiera texten. Du kan också snabböversätta texten med hjälp av Google Translate inne i appen. C-Pen Connect kostar 1400 kr + moms. 




  5. Under det senaste året har jag med hjälp av flera kollegor på Resurscentrum Kärnhuset i Halmstads kommun reviderat den rutin vi har gällande arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling i ett 1-16 års perspektiv. Vår rutin fastslogs redan 2012, men i och med nya läroplaner och nya kunskapskrav etc. kände vi att det var dags att revidera den en del.

    Syftet är emellertid i princip det samma:

    • skapa kommungemensamma rutiner för att uppmärksamma och följa barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling på ett likvärdigt och systematiskt sätt i ett 1-16 års perspektiv
    • medvetandegöra det främjande och förebyggande arbetets samt de tidiga insatsernas betydelse för en framgångsrik språk-, läs- och skrivutveckling,
    • tidigt upptäcka och sätta in åtgärder för barn och elever som behöver stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Detta vid minsta indikation eller så fort det befaras.

    Fokus ligger framförallt på det främjande och förebyggande arbetet, dvs. hur arbetar vi språk-, läs- och skrivutvecklande med allabarn och elever och rustar dem för framtiden. Samt; vad gör vi  på förskolan/skolan när något barn eller elev stöter på hinder i sin språk-, läs- och skrivutveckling? 

    Till rutinen finns också ett tillhörande stödmaterialsom kan underlätta för verksamheterna att ta till sig materialet för att kunna ta fram strategier som funkar för just sin verksamhet. Båda materialen hittar du nedan och de finns också att tillgå på Halmstads kommuns hemsida

    Nu har vi ett nytt stort implementeringsarbete framför oss. Förhoppningen är att detta ska landa in väl ute i verksamheterna och vara ett stöd i och komplement till det fina arbete som redan bedrivs. 


    Läs mer i materialen